”Irans historia har från första början varit en historia om kvinnor och män sida vid sida – inte den ena i skuggan av den andra, utan tillsammans.
Från den tid då Artemisia, den iranska kvinnliga amiralen, ledde flottor i avgörande slag och skrev in sitt namn i världshistorien;
från tiden då Turandokht och Irandokht inte bara var namn, utan symboler för
visdom, styrka och kontinuitet i den iranska civilisationen;
kvinnor som både var mödrar och väktare av historien, som både gav liv och försvarade landet.
Under kungarnas tid – under akemeniderna, partherna och sasaniderna – byggdes Iran inte enbart med svärd.
Det byggdes med kultur, tanke, familj och den iranska kvinnan.
Kvinnan i Iran var inte osynlig; hon var närvarande i besluten, i samhället och i historiens berättelse.
Denna väg har fortsatt fram till i dag.
Irans döttrar och söner har, generation efter generation,
inom vetenskap, kultur, konst, arbete, motstånd och hopp,
byggt Iran tillsammans.
Och i dag fortsätter samma väg.
I dag står Irans döttrar och söner inte mot varandra,
utan vid varandras sida –
med historiskt minne, med djupa rötter,
och med en gemensam övertygelse: att Iran tillhör oss alla.
Precis som Iran byggdes tillsammans,
kommer vi i dag också att tillsammans ta tillbaka Iran.”